Nu har vi spelat vår sista tennismatch för säsongen. När jag ser tillbaka på de spelare jag mött så slår det mig direkt hur många utländska spelare jag mött. Av 24 spelade matcher så har 18 varit mot icke-amerikaner. Här följer en lista på alla olika nationaliteter jag mött:

USA x6, Brasilien x3, Nya Zeeland, Egypten, Tyskland, Venezuela, Ghana, Tunisien, Oman, Polen, England, Finland, Tasmanien(!), Bolivia, Colombia, Indien, Tjeckien.

Av dessa spelare kan nämnas att killen från Bolivia spelar Davis Cup för sitt land, och om Tasmanien skulle ha ett Davis Cup-lag så skulle nog killen jag mötte därifrån spela...

Jag är vanligtvis en relativt lugn och behärskad person, men det finns en sak som gör mig vansinnig, Microsoft Word! Jag kan få magknip och bli illamående när Word inte lyder mig. Det som gör mig galen är ”autocorrect” funktionen som är inbyggd i programmet. Då pratar jag inte om den funktionen som föreslår grammatik- och stavfel, utan den funktionen som ändrar hur man lägger upp stycken. Det blir aldrig som jag vill ha det. Om man vill ha ett mellanrum mellan två stycken så trycker autocorrect ihop dem, och om man försöker slå ihop två stycken så delar de automatiskt på sig.

Typsnitt, textfärg, textstorlek, ingenting går säkert för Mr. Autocorrect. Bara namnet blir man ju irriterad på, ”autocorrect”, ”det här är ett så elementärt fel så det fixar jag automatiskt." Det känns som att ha en elak besserwisser lutandes över en när man skriver, otåligt väntande på att han ska se något han inte tycker ser bra ut. Ni vet en sån där person som liksom tar över musen från dig med kommentaren ”Vänta, jag ska bara fixa det här åt dig.”

Nej, stavningen och grammatiken kan Word få hjälpa mig med, men snälla, låt mig lägga upp mina stycken som jag vill!

Jag har fått berättat för mig att Julia avgjorde första matchen i S:t Erikscupen. Det gör en gammal måltjuv till storebror stolt! Jag blev tvungen att maila Julia och gratulera och fråga hur målet gick till. Här följer hennes detaljerade beskrivning:

”jag fick bollen på halva plan tog ner den å dribbla av 4 st sen kom ja till målvakten å gjorde en överstegsfint å la en bresida vid höger stolpe.”

Skulle vara intressant att höra andra eventuella ögonvittnen berätta om detta Maradona-mål. Vad jag förstår så var både mamma och pappa i publiken.

Jag pratade med Simon igår som pluggar på KTH. Simon läser mycker matte, ett ämne som jag aldrig riktigt behärskat. Jag är dock alltid väldigt fascinerad av att höra vad han läser om för tillfället, och det stående skämtet är att jag erbjuder Simon att maila över de uppgifter som han behöver hjälp med.

Just nu läser han bla. om diffekvationer, vektoranalys i 3d och multipelintegraler. Intressant! Simon lät meddela att om jag behöver göra en laplacetranformation på en autonom ickelinjär differentialekvation, så är han mannen för jobbet. Det känns tryggt att veta.

Själv så började jag släppa taget om matematiken när det började dyka upp bokstäver i matteböckerna. Vad gjorde dom där?! När min lärare i gymnasiet sen förklarade att min blåa miniräknare med en clown på, som spelar ”Happy Birthday” varje gång man sätter på den, inte skulle vara tillräcklig för att klara mig genom gymnasiet så förstod jag att jag var ute på djupt vatten.

Jag ser fram emot att hjälpa Julia med sina matematikläxor när jag kommer hem...Facit finns väl fortfarande längst bak i boken hoppas jag?

Nu är det sommartid även här, och i morse var jag tvungen att gå upp en timme tidigare än vanligt. Sommartid är ju den värsta av de två klockomställningarna, eftersom man förlorar en timme. Igår var dock första gången som jag träffade någon som tjänade på att ställa fram klockan en timme. Min kompis jobbar från tio på kvällen till fyra på morgonen, så någon gång under hennes arbetstid så ställdes klockan fram en timme, en timme som hon fick betalt för i alla fall. Så det kan ni tänka på nästa gång ni svär över att ni måste gå upp en timme tidigare, det finns folk därute som faktiskt tjänar på att ställa om till sommartid. Eftersom jag aldrig jobbat nattskift så vet jag inte hur det funkar när man ställer om till vintertid. Måste man jobba en timme extra då, och I såna fall får man betalt för övertid på den timmen?

Tänkte bara meddela att jag idag använde något ur min ”bra-att-ha-låda”. Mina glasögon var extremt smutsiga och vi hade inget toalettpapper i huset. Jag försökte lite tafatt använda mig av min tröja men det bara smetade ut kladdet ännu mer. Då kom jag på att jag hade ett paket med näsdukar från ett hotell i Georgia, liggande i bra-att-ha-lådan. Efter en stunds rotande så hittade jag paketet och rengjorde glasögonen. Om jag la tillbaka paketet i lådan? Nej, nu ligger den i tryggt förvar i ”ännu-bättre-att-ha-byrån”, i väntan på att jag ska kladda ner glasögonen igen. I denna byrå har jag saker som man faktiskt använder, fast inte så ofta, som tex. Tip-ex, pennvässare och häftapparat.

Till sist:

Senaste tillskottet till bra-att-ha-lådan...en grön glitterpenna.

Det finns en skola i vår division som heter Liberty University. Innan varje match när lagen ska presenteras så brukar tränarna för de respektive lagen säga något i stil med, ”Play fair”, eller ”No shouting in foreign languages”. Tränaren för Liberty däremot har som praxis att arrangera en gruppbön där han uppmanar alla att sänka sina huvuden, vilket de allra flesta också gör. Under bönen brukar han säga något i stil med,”We thank you lord for giving us the opportunity of being here today” osv. Jag är inte ett dugg religös och det känns väldigt olustigt att ta del av en bön som den här, så jag brukar inte sänka mitt huvud under bönen.

Om jag ska tacka någon för att jag är här i USA och spelar tennis så är det inte gud. Jag kan tacka farfar och pappa som fick mig att börja spela tennis, alla mina tränare i Sverige, alla som hjälpt mig med allt pappersarbete som krävdes, min coach här som ger mig pengar för att spela tennis, men inte gud.

De flesta av mina lagkamrater är inte religösa men sänker ändå sina huvuden under bönen, vilket får mig att känna mig lite fånig när jag står där och tittar mig omkring. Det får mig att undra vad jag egentligen vill uppnå med min ”protest”, och om det är värt att känna sig fånig för det. Det kan verka respektlöst att inte ”ta seden dit man kommer” och böja ner mitt huvud, fast om man inte håller med i vad som sägs så är det ju hyckleri att böja ner sitt huvud, och det är därför jag känner mig kluven inför hela situationen.

April, april din dumma sill! Min förra blog var ett aprilskämt som jag har knåpat ihop. Ho ho ho ho...mycket roligt. Jag har aldrig varit särskilt bra på aprilskämt så därför försökte jag att göra ett så litet och obemärkt skämt som möjligt. Jag vet inte om det lyckades särskilt bra men jag tror nog jag lurade Mamma lite i alla fall, och kanske Risto och Jessi. Luringen i bloggen var att min tränare hade förbjudit oss att använda datorer, och att jag därför inte skulle logga in på internet under resten av april. Därför uppmanade jag mina läsare att skicka en kommentar eller mail nu om de ville nåt, eftersom jag inte skulle kolla mailen eller bloggen nåt mer.

Skulle vara intressant att höra om någon verkligen gick på skämtet, eller överhuvudtaget klassar det som ett riktigt aprilskämt?

Det här kommer nog tyvärr att bli sista bloggen från mig på ett bra tag. Om två veckor så har vi Big South Conference Tournament, som är den största turneringen under hela året. Vår tränare har sagt till oss att undvika så mycket det går att sitta framför datorn, pga risk att få spänningar i axlar, armar och rygg. Även om det låter lite löjligt så är det faktiskt rätt så vettigt. Det är väldigt lätt att fastna framför datorn och speciellt jag som har en allt annat än ergonomisk ställning framför datorn, har lätt att känna mig stel när jag suttit vid datorn ett tag. Så om ni vill mig något så maila mig eller lämna kommentarer här på bloggen nu de kommande två, tre dagarna för efter det så kommer jag troligen inte logga in något mer den här månaden.

Här kan ni följa mina tennisresultat när jag är borta.

Vi hörs!