Igår hade vi höstens enda lagmatch (på hösten spelar man mest individuella turneringar, och på våren bara lagmatcher). Vi vann matchen med 6-1 och jag vann min dubbel (8-6) och min singel (6-2 6-1). Precis som förra året så spelade jag andrasingel.

Nästa måndag så har jag midterm exam i geologi. Det provet är värt 30% av kursbetyget, så det gäller att plugga. Drygt 70 olika stenar och mineraler ska memoreras och det är inte lätt! Det går nästan aldrig att känna igen dem på färgen, eftersom det skiftar beroende på vilket exemplar man har, så man måste känna, lukta, titta i mikroskop, hälla syra på, och till och med smaka(!) för att skilja stenarna åt. Hittills har jag lärt mig 20 st, utan att behöva smaka på dem.

Idag har varit en väldigt lång dag. Jag var tvungen att gå upp klockan fem för att göra community service med tennislaget. Vi gör detta en gång per år, förra året var vi funktionärer på "special olympics", en fridrottstävling för särskolor. Idag hjälpte vi till att packa mat som ska säljas billigt till behövande. Community service är annars något man kan bli dömd till vid mindre brott, och jag kunde inte låta bli att undra vilka som var där frivilligt, och vilka som var dittvingade av polisen.

När jag kom hem blev jag tvungen att gå direkt och jobba istället för Robel, eftersom han skulle kolla på en amerikansk fotbollsmatch. Efter jobbet tog jag en fem timmars tupplur och följdaktligen är jag väldigt pigg nu när jag skriver detta, kvart i två på natten. Imorgon ska jag spela lite tennis och fotboll, och på måndag har vi vår enda hemmamatch för säsongen.

Dagens höjdpunkt var dock att Simon äntligen fick tummen ur ars...eller näsan ur skolböckerna och ringde mig. Det var verkligen roligt, jag själv har ju börjat ringa till Sverige ibland, nu när jag köpt ett bra telefonkort. Det här är det första telefonkortet som jag har ägt. Vi har en telefon där man kan se numret man slår och jag blir alltid lika förundrad över hur många siffror man måste trycka på för att ringa med telefonkortet. För att ringa hem till Vaxmora så måste jag knappa in 44 siffror! Jag tackar gud för knapptelefonen!

Den här helgen så hade vi finfrämmande här. Min gamla sydafrikanska rumskompis Bartlo, som var kapten för tennislaget förut, kom på besök och sov över två nätter i vår lägenhet. Han har nu fått jobb på en firma i Washington DC, där han jobbar som revisor. I helgen hade han dock ingen elektricitet, på grund av orkanen, så han kom hit till Radford istället. Jag kommer troligen åka till Washington och hälsa på honom någon gång under jullovet.

Orkanen har nått östkusten och tv-reportrarna tävlar om vem som vågar stå på det blåsigaste stället. Vissa går helt klart till överdrift i sin strävan att illustrera vindstyrkan. En reporter hade med hjälp av ett kraftigt rep knytit fast sig själv intill en stolpe, för att klara av att stå stilla under sitt reportage. Ändå gick det knappt att se honom eftersom regnet täckte hela kameralinsen, och ännu mindre höra honom eftersom vinden ständigt blåste iväg hans arm med mikrofonen bort från munnen.

Hit har som sagt inte orkanen kommit, och kommer heller inte göra, fast vi har haft ett rejält regnoväder och en mindre storm. Jag överlevde stormen med lindriga skador efter att ha fått tre ekollon i huvudet.

Ett tecken på allvaret i situationen är att mamma ringde idag, för att hon var orolig. Det har hon bara gjort vid två tidigare tillfällen, terroristattacken i New York och när det sprang omkring en prickskytt i Washington-området. Frågan är vad hon skulle göra om något händer ännu närmare än fem timmar härifrån. Då hoppar hon väl på ett plan och kommer hit...

Imorgon har jag tre prov, vilket känns lite för mycket. Jag tror dock att det ska gå bra, även om det är svårt att ta in all information, och framför allt att hålla kvar den. Annars är allt bra här, i väntan på orkanen. Allt tyder dock på att den inte kommer nå hit där jag bor, men de tror att det kommer bli en lätt storm och regnoväder.

Svenska folket har sagt sitt och euron får vänta ett tag till. Jag hade inte fixat så att jag kunde poströsta, men om jag hade röstat så hade det blivit blankt eller nej. Jag tycker inte ja-sidan har lyckats få fram med tillräckligt tydliga argument, och därför finns det ingen anledning att ändra något som redan funkar.

Häromdagen hittade jag tre hundralappar i min byxficka och en av dem ska nu upp på väggen, som ett tecken på kronans triumf över euron. Länge leve kronan!

Egnilgt en ny sutie fårn Cmabrigde Uinervtisy så splear dte ignen sötrre roll i vlkien odrnnig bosktävrena i en meining såtr, brra den frösta och sitsa bkostvaen lggier rätt. Rsteen av bkotsävenra kan lggia hrusomhlest och man kmmoer ädnå knnua lsäa txeten. Osraekn tlil dttea är att mnnäsiknas häjnra itne lsäer vrjae bkosatv för sig, uatn hlea odret som en hhlehet. Fntaatsikst den där häjnran va?

Mn aa ba me dk va md ns i mn, as br dt tt ot...

M(e)n a(ll)a b(okstävern)a m(åste)e d(oc)k v(ar)a m(e)d n(ågonstans)s i m(eninge)n, a(nnar)s b(li)r d(e)t t(otalt)t o(läslig)t.

Idag är det "September eleven" igen. Det har varit mindre uppmärksamhet än jag trodde att det skulle vara. De galor som redan har sänts på tv har varit mer smakfullt patriotiska än tiden efter terrordådet.
Den stora nyheten i Sverige, och även den största icke-amerikanska nyheten här, är förstås Anna Lindhs död. Det var verkligen hemskt, jag fick ont i magen när jag läste det. När jag såg att hon var knivskuren så tänkte jag att det är lugnt, det ordnar sig. Kvällstidningarna brukar ju alltid överdriva, och det är det enda jag har tillgång till här borta. Processen brukar alltid vara - "läget kritiskt" - "läget mycket allvarligt, men under kontroll" - "överlever utan bestående men, åker hem nästa dag".
Men nu är hon alltså död och det är otroligt hemskt. Fast de måste ju kunna få tag på gärningsmannen, det måste ju funnits många vittnen som såg den nerblodade kamoflaugeklädda mannen när han sprang ut.

I måndags slogs det ett nytt rekord på bloggen! 25 besökare på en dag...ja det var faktiskt nytt rekord. Jag har en räknare på sidan där jag kan se från vilken server mina besökare gått in från, och det var många där som jag inte kände igen. Ibland undrar jag hur folk lyckas hitta min sida, och vissa svar kan man få när man kollar på de som hittat sidan via en sökmotor. Jag kan nämligen även se vilket eller vilka sökord de som hittat mig via en sökmotor har använt sig av.

Här är några av de sökord som folk har knappat in, för att, antagligen väldigt besvikna, hamna på min sida: "polska namnsdagar", "best web jockes", "magkurr", "putmage", "tennisspelande hamster"(!!!).

Till sist så vill jag hälsa till den person från Saudi Arabien som besökte bloggen förra veckan. Hoppas du hittade vad du egentligen sökte...

Dominic har ett bilspel som heter Mario Kart på sin dator. För tillfället så har jag rekordet på en bana, och Dominic har inte kunnat slå det hur mycket han än har spelat. Att någon annan än en själv har rekordet på ett spel på ens egen dator är ett riktigt mardrömsscenario. Jag kan knappt tänka mig något värre. Och andra sidan kan jag inte tänka mig något bättre än att varje gång man går hem till en kompis sätta på datorn och se sitt namn högst uppe på highscore listan.

De få gånger någon annan än jag haft rekordet på ett spel på min dator så har jag spelat natt och dag för att slå det. Om det inte funkar så får man radera rekordet, och om det inte går så får man slänga det eller installera om det. Det mest effektiva är dock att försöka sätta stopp redan innan rekordet är satt. När man ser att kompisen är på väg att slå rekordet börjar man psykningarna. Hänvisningar till en snygg tjej på tv brukar kunna störa bra, samma sak gäller dåliga råd om genvägar och felaktiga tips. Att råka snubbla på sladden är en klassiker, men bör inte missbrukas pga sin uppenbarhet.

Det mest prestigefulla inom datorspelsbranschen är dock att slå ett rekord på en allmän maskin, t.ex. i en spelhall. Detta har jag bara varit med om två gånger. Den första gången var i Italien när Joel (syster Jennys sambo) lyckades slå rekordet på en "Fishing Machine". Den andra gången var när jag i april 2002 själv tog hem rekordet på tennisspelet på Roanoke Airport. Med initialerna "JOA" säkrade jag en plats i amerikansk tv-spels historia...ända tills någon drar ut sladden.

Snabb uppdatering från Amerika.

Idag börjar vi tennisträningen...Den försvunna hamburgsgrillen är nu ersatt av en likadan. Robel och Dominic (rumskompisarna) fick investera $5 var för att få använda den...Arnold Schwarznegger ska bara ställa upp i en debatt innan senatorvalet...Troligen ett vist beslut...Skolan går bra, inga prov än, fyra quiz, A eller B på samtliga...Den utlovade storstädningen av rummet har skjutits upp på obestämbar tid, när den är utförd kommer bilder...På fredag är det dags för första tennisturneringen...Igår såg jag Matrix Reloaded igen, på skolan. Den femte november kommer den sista delen, jag ska försöka se den så fort som möjligt.

Nu ska jag fortsätta försöka lirka fram en frisbee som jag råkade kasta in under spisen. Vad kan man använda nu när jag inte har mina innebandyklubbor?

Igår, klockan sju på morgonen väcktes jag av det mest horribla oljud jag någonsin hört. Det var som en blandning av en dödsskjuten elefants sista klagotjut och ett flygbombsalarm. Allt i en långsamt stegrande rytm som en lärare som drar sina naglar på svarta tavlan för uppmärksamhet.

Det värsta är att det var min egen lägenhet som agerade mistlur. Vägg i vägg med mitt rum ligger ett slags pannrum eller liknande, och det är därifrån det brukar komma oljud med jämna mellanrum (även om det här var det överlägset värsta jag varit med om). Vi har inte helt lyckats lista ut varför ljuden uppstår och, framför allt, hur man får stopp på dem. Oftast räcker det dock att gå upp och skruva lite på vattenkranen i köket, men när det inte funkar så får man ta till andra knep.

Igår blev det officiellt. Öronpropparna är numera uppgraderade från bra-att-ha-lådan till nattduksbordet...

Jag vet inte om nyheten har nått Sverige än, men Arnold Schwarzenegger har nu påbörjat sin valkampanj för att bli senator i Kalifornien. Ett stort frågetecken måste dock ställas för Arnolds politiska kunskaper. Vid en presskonferens för en vecka sen så fick han en fråga om budgetunderskottet eller något liknande. Arnold svarade med att sätta handen vid sitt öra och klaga på att han inte hörde. När frågan sen upprepades så var det dags att gå. Det sägs att Ronald Reagan också körde det tricket i början av sin politiska karriär.

Som tur var kan inte Arnold bli president eftersom han är från Österrike. Fast och andra sidan kanske det skall till en Terminator eller Conan Barbaren för att ersätta Bush?