Nu drar jag till New York. Jag kommer tillbaka med mamma, pappa och Julia på söndag. Planen är att få skjuts till pendeltåget utanför Washington, ta tåget till bussterminalen, buss till New York, sen antagligen taxi till hotellet. Vi får hoppas allt går smidigt.

Nu har jag varit i farten med välgörenhetsarbete igen. Fem på morgonen bar det av till en lagerlokal där jag, tillsammans med resten av tennislaget packade mat till olika välgörenhetsorganisationer. Den här veckan är det thanksgiving så många kalkoner blev det...Titta bara hur jag kämpar! Kommentarer om att jag ska lyfta med benen, inte med ryggen undanbedes. Efter arbetet så bjöd vår egen välgörare, Coach, hela laget på frukostbuffé på Golden Corral. Många donuts blev det....

Det var det jag tyckte. Igår morse var det värsta regnovädret jag varit med om. Den värsta delen varade bara i ungefär en halvtimme, men de mängder av vatten som föll var helt otroligt. När jag var halvvägs framme till skolan så blev jag tvungen att söka skydd. Jag bor i en nedförsbacke så det bara forsade vatten mot mig. Jag kan dock stolt meddela att jag tog mig till lektionen i alla fall. I det läget skulle jag nästan kunna ställt mig på ryggsäcken och surfa hem igen. Det här mailet skickades till alla elever:

"Students,

Wednesday evening, an unfortunate situation occurred when the New River rose to
a high flood stage in the unprecedented timeframe of approximately one hour.
As a result, some students were not able to move their cars in time. If your
car was parked in Lot Z (lower Dedmon) and was damaged last night, please
attend an information session today (Thursday, November 20) in Heth Ballroom at
2 p.m. We will answer as many of your questions as we can.

Thank you."

Tydligen var runt 20 bilar dränkta i vatten. Det måste nog till ett rejält regnoväder för att få en flod att svämma över på bara en timme!

Jag har väldigt mycket att göra i skolan nu men jag tänkte skriva en liten uppdatering i alla fall. Jag har två uppsatser som ska vara klara innan thanksgiving break (26 november). Den ena är en åtta sidors jämförelse av Sverige och Finland, och den andra är en fem sidors analys av Coca Colas reklamhistoria.

Också lite snabba notiser...Jag har bytt ut min toalettsits, den gamla hade lossnat så vi köpte en ny som jag satte dit. Det var enkelt men äckligt.....Coach fru (Kathleen) gav mig en påse lakrits, som jag letat överallt efter. Jag var t.o.m. inne i en specialgodisaffär och frågade, men de hade inte. Det enda de hade var en väldigt gammal påse engelsk konfekt som de gav till mig. Hårdtuggat men gott. Påsen från Kathleen var dock färsk och god.....Jag spelar mycket schack nu, jag har en onlinematch mot Petter på fredag klockan 17:00.....Sista Matrix var bra tyckte jag. Några frågetecken har jag dock som jag hoppas få förklarade när dvd:n kommer. Nu väntar jag otåligt på sista Sagan om Ringen.....Jag äger nu 11 dvd-filmer, men ännu ingen dvd-spelare.....Coach meddelade igår att vi ska till Las Vegas för spring break 2005.....Jag hittade ett par snygga bruna mocca-skor i garderoben som jag glömt att jag hade.....Igår spelade jag tennis utomhus med shorts och t-shirt.....Jag kollade på info om min hemsidas besökare och nu är det någon som sökt på "putmage" igen och kommit in på min sida.....Min geologilärare låter exakt som James Earl Jones, han som gör Darth Vaders röst i Starwars. Idag pratade han om jordbävningar och sa ordet "force". Det var mycket mäktigt.

På tisdagar och torsdagar har det fallit sig så illa att jag måste gå till skolan redan klockan åtta på morgonen. Igår kväll ställde jag som vanligt min digitala väckarklocka på 7:45 (nu när jag skrev det så skrev jag först "8:45", istället för "7:45"! Kom ihåg det när ni läser resten av texten). Snoozeknappen på klockan varar i åtta minuter, vilket ger mig exakt tillräckligt tid för att komma i tid till lektionen.

Eftersom jag börjar nio resten av dagarna så är alltid larmet inställt på 8:45, vilket gör att jag är tvungen att trycka mig igenom ett helt dygn innan jag kommer tillbaka till 7:45. Igår så började jag som vanligt trycka fram alarmet, men jag råkade trycka för fort, förbi sjuan och stannade inte förrän nian. Utan att tänka på det så fortsatte jag trycka, ännu en gång förbi sjuan, men den här gången lyckades jag stanna på åttan. Ett försök till så hade jag rätt tid inställd, 7:45.

När jag tänkte på vad som hänt så insåg jag att det här händer mig väldigt ofta. Jag skulle uppskatta att åtta gånger av tio så tar det mig minst en extra runda innan min klocka är korrekt inställd på 7:45. Rekordet är tre extra rundor. Vad är då orsaken till detta? Min teori är att min hjärna inte är inställd på att gå upp så tidigt och tillsammans med min tumme vägrar de acceptera ett stopp vid en sån tidig tid.

Eller så har jag och min tumme bara spelat för mycket Game Boy.

Jag gjorde det! Min ryska geografilärare bad mig för några veckor sen att svara på frågor om Sverige i en hel lektion och detta har jag oroat mig mycket över. Att stå framför en hel klass och prata har aldrig varit min grej, speciellt inte i 50 minuter! Det längsta ensamma föredrag jag gjort tidigare var fem minuter. Idag var det i alla fall dags och genrepet i lägenheten kvällen innan gick allt annat än bra. Buropen haglade och till slut blev jag ombedd att sluta.
Jag vaknade halv sex i morse för att jag var nervös och kunde inte somna om. Efter att ha bedömt möjligheterna att komma undan föredraget som obefintliga så gick jag dit. Frågorna hade eleverna skrivit ner och gett till mig två dagar tidigare så jag har haft tid att gå igenom dem, men det skulle varit bättre om de frågade dem direkt till mig istället. Nu blev det lite väl mycket av, och framför allt FÖR min röst. Redan efter tio minuter kände jag hur munnen började torka. Jag försökte så diskret som möjligt att forsla över det lilla saliv jag hade kvar till mina allt torrare läppar. Efter 20 minuter kom halsproblemen. Det började som små harklingar, knappt märkbara för ett människoöra, men utvecklades snabbt till regelrätta hostningar. Jag funderade på om jag skulle smita ut och dricka vatten men jag hade, trots muntorrheten, ett enormt flyt. Orden bara flödade ur min mun och publiken såg ut att vara intresserad. Jag fick många följdfrågor (alltid spetsad med en rejäl harkling från mig) och varje gång jag tittade på läraren så satt han som Mr Miyagi i Karate Kid och bara nickade åt allt jag sa. Jag kände mig som en kung!

Rätt vad det var så frågade jag läraren vad klockan var och då visade det sig att jag stått där i 46 minuter. Jag svarade på några frågor till och sen var jag klar. Det känns alltid skönt att klara något man inte tror att man skulle klara. Att stå ensam inför ett helt klassrum och hålla föredrag i 50 minuter tillhörde definitivt den kategorin. Nu ska jag gå och stryka det från listan av saker jag inte klarar av. Sen ska jag ta ett glas vatten.

Nu är jag tillbaka från Philadelphia. Tennisen gick ungefär som väntat, jag vann en match (6-0, 6-0, alltid lika roligt) och förlorade två mot bra motståndare. Vi spelade så mycket tennis så det fanns inte mycket tid över för sightseeing, men på lördagskvällen släppte Coach av oss i den södra delen av stan. Den delen av Philadelphia var väldigt levande. Alla affärer var öppna och det var folk överallt. Tyvärr var det mycket skumma människor också. Det tog bara fem minuter innan jag blev erbjuden att köpa droger. Efter att senare blivit uppmanad av en mycket knarkpåverkad man att "get off the fucking sidewalk" så bestämde jag mig för att gå in i en affär. Där hittade jag en fin Gudfader-affisch som jag letat efter länge. Nu måste jag bara ta beslutet om jag ska sätta upp den där jag nu har min Prinsessan Madeleine-affisch, eller om jag ska klämma in den mellan Stefan Edberg och Henke Larsson. Till middag åt jag en mycket god Philly cheese steak med sweet peppers. Philly cheese steak åt jag för övrigt varje dag under min vistelse i Philadelphia.

Söndag skulle bli den stora sightseeing-dagen. Jag hade en lista med saker jag ville se och dagen planerades efter den. Tyvärr blev det lite bråttom eftersom våra matcher inte slutade förrän runt tre och eftersom det är en 7-8 timmar lång bilresa hem så var vi tvungen att skynda oss. Först ut var de berömda Rockytrapporna. Alla turister försökte överträffa varandra med de mest stilrena Rockyposerna. Jag förlorade. Sen åkte vi för att se byggnaden där Declaration of Independence skrevs under. Risto påstår att en finne var den siste personen som skrev under avtalet, någon som kan dementera eller bekräfta? Efter att ha passerat en metalldetektor så fick vi se Liberty Bell. "The world's greatest symbol of Liberty", som det så stolt står bredvid klockan. På vägen till parkeringen så gick vi förbi Ben Franklins grav. Sen bar det av hemåt. Vi hade sett allt på min lista, och därmed hela Philadelphia, på under en timme. Rockystatyn strök jag från listan, den tar vi nästa år.