Nu var det länge sen jag skrev, men det är väl inte mer än rätt efter urladdningen i förra inlägget (längsta någonsin). Imorgon brakar det loss med sluttentorna, två imorgon (tisdag) - ekonomi och advertising - och två på torsdag - geologi och geografi. Direkt efter min sista tenta åker jag och Robel till Washington för att bo hos vår gamla rumskompis och lagkamrat, Bartlo. Han jobbar som revisor där. Där ska jag också gå på fem NHL-matcher, med hjälp av ett presskort som Risto skickat. Nu ska jag läsa på lite till om "kinked demand curve". Det kan man aldrig läsa för mycket av.

Här kommer den mycket komprimerade, men fullständiga genomgången av våra äventyr i New York:

Resan dit gick helt enligt planerna, bättre till och med. Jag kom fram till hotellet vid elva på kvällen, och då låg redan hela familjen där i rummet och sov. Nästa dag var det dags för sightseeing. Vi tog tunnelbanan till hamnen där man åker till Frihetsgudinnan, men åkte inte ut till den. Därifrån gick vi tillbaka mot hotellet som låg i mitten av Manhattan. På vägen såg vi Ground Zero, som mest såg ut som en stor byggplats (kanske för att det är just vad det är). Vi såg också China Town och Little Italy. På eftermiddagen åkte vi upp i Empire State Building och kollade på utsikten.

Nästa dag åkte vi åt andra hållet, till Central Park och upp till Harlem m.m., och den tredje dagen checkade vi ut och åkte mot Radford. På vägen åkte vi igenom Philadelphia och Washington (där vi stannade och såg Vita Huset, Capital Hill och Lincoln Memorial.

Här kommer en lista på allt vi såg/gjorde under vår New York-vistelse:

Empire State Building, Ground Zero, Chrysler Building, Broadway, Restaurangen från "Seinfeld", Ed Sullivan Theater (David Letterman Show), MTV:s hus, NBC Studios, Radio Music Hall, FN-huset (vi var inne där också), Thanksgiving-paraden, åkte tunnelbana, St:Johns Cathedral (en av världens största katedraler), Time Square, Central Public Library, Central Park, Strawberry Fields och Dakota Building (John Lennon och Yokos hus), Friehetsgudinnan, China Town, Little Italy, Little Brazil (!), Battery Park och Planet Hollywood.

Vi såg också flera kändisar som Jay-Z, Pharrell, Missy Elliott, Carson Daly (alla kända inom musik), Biff Henderson (nåja...ganska känd iaf., brukar vara med på David Letterman Show). Dessutom påstår pappa att vi såg Henning Mankell och en kille som var antingen Olle Saari eler Jonas Inde.

Vidare såg jag och pappa en taxibil som krockade och en affär där de sålde Marilyn Monroes vigselbevis för $65,000!

Under våra två dagar i New York så utmärkte sig pappa på många sätt och jag och Julia kände oss tvingade att dokumentera allt han gjorde. Efter att ha gått igenom våra anteckningar så kan jag bara skaka på huvudet åt denna anekdotmaskin till pappa, och skriva om det här.

Den första dagen när vi var på Ground Zero så ville pappa ha en bild på sig själv framför platsen. Utan att tänka på det ställde sig pappa framför kameran och brast ut i ett smil, som han alltid gör när han blir fotograferad. Mamma sa till honom att det kanske inte var så passande att stå där och smila på det där sättet. Efter en kort diskussion så insåg pappa att det var opassande och istället prövade han en annan min. Eller "min" är inte ordet, det var mer av en grimas. Han gjorde en slags sorgsen min, ungefär en sån sorgsen grimas som man kan vänta från ett dagisbarn som tränar på att visa olika sinnesuttryck. Nu var det vår tur att skratta, och en väldigt konstig situation uppstod när pappa stod där med sin sorgsna grimas, jag och Julia skrattade och mamma var arg på allihop. Till slut hittade pappa en mer neutral min, och bilden kunde tas. När vi gick därifrån så diskuterade pappa fortfarande lite om att han borde tillåtas att le, men gav sig till slut. Det var här som pappas nya smeknamn "Rebell-Anders" började födas, men det skulle bli värre...

När vi gick förbi Empire State Building så bestämde vi oss för att åka upp, även om kön var lång. När man åker upp där kan man välja mellan att betala $11 för att bara åka upp som vanligt och att betala lite mer och få en guidad tour med film och annat. Företaget som har hand om den dyrare specialtouren hette "Skyline" och dessa blev föremål för pappas misstänksamhet. Skylinekön var mycket mindre och detta påpekade de till de som stod i den "vanliga" kön. Men pappa påstod att de ljög om att kön var mindre för att lura folk att välja den dyrare Skyline touren. Dessutom påstod han att de hade anställda som stod ivägen för priserna för den vanliga touren, så att bara Skylinetouren syntes på prislistan! Vi valde den enklare varianten, när man bara åker upp och tittar på utsikten, och valde därmed bort Skyline.

När vi efter drygt 40 minuters köande kom fram till kassan så var det dags för fotografering. Det var samma system som på nöjesparker, där de fotograferar alla och sen får man köpa om man vill. Pappa vägrade dock att vara med på bild, men efter att han blivit tillsagd att alla måste vara med så ställde han upp sig, en meter ifrån resten av familjen och introducerade ännu en fotografigrimas - den sura. När det senare var dags att få en stämpel (osynlig vattenstämpel) presenterade sig Rebell-Anders på allvar. "Why?!", utbrast han till den förvånade killen som gav ut stämplar. Utan att få en riktig förklaring så räckte i alla fall pappa fram handen och tog emot stämpel. "Tänk om jag hade varit allergisk mot stämplar", muttrade han när han gick iväg. Ordet "gangster" lämnade även Rebell-Anders läppar vid ett flertal tillfällen.

Mellan Strawberry Fields och John Lennons gamla hus var det en gata. När vi skulle gå över så var det fyra golfbil-liknande fordon som körde mot rött. Ingen tänkte mer på det förrän pappa, som gått lite bakom oss, kom ifatt oss. "Såg ni bilarna som körde mot rött?". Jag svarade att det var väl inte så farligt, det var bara småbilar och de kanske hade med paraden att göra. "De var ju inte i närheten av oss", sa jag. "Nej, men jag lyckades loska på dem i alla fall", sa Rebell-Anders.

Senare på kvällen när vi gick runt på stan så var det en annan bil, en riktig sådan den här gången, som körde lite vårdslöst, och nästan höll på att köra över pappa vid ett övergångsställe. Pappa svarade med att banka knytnäven hårt i taket på bilen. Efter detta går uppgifterna något isär, alla har olika historier, men ord som vi alla är överens om att ha kommit från Rebell-Anders mun är: "slå ner" och "jäveln". Efter detta följde en lång diskussion som jag och Julia valde att inte dokumentera. Pappa berättigade sitt agerande med hänvisningar till historier med allt från Robert Aschberg, till Farfar. Mamma hänvisade till en klassisk Rebell-Anders incident från sent 80-tal, när pappa körde familjens husbil i England, och blev förföljd av engelska fotbollshuliganer efter en trafikincident.

Men Rebell-Anders nöjde sig inte med detta. När inga bilar var i närheten, och inga "Skylinegansters" var i närheten så gav han sig istället på oskyldiga familjemedlemmar. När jag stod i rulltrappan på det stora varushuset, Macy's så kände jag plötsligt en kraftig knuff i ryggen. Det visade sig att det var pappa som gett mamma en liten knuff på grund av att mamma enligt Rebell-Anders gick för långsamt. Ingen går med andra ord säker för honom.

Här i Radford så har vi haft det väldigt trevligt. Rebell-Anders har lugnat ner sig lite, det enda lilla rebelltecknet han visat här var när han vid två tillfällen sa "oh shit" när Coach berättade en historia. "Oh Shit" är bland det fulaste man kan säga här, värre än att säga "oh fuck".

Sammanfattningsvis så var detta en av de absolut bästa resorna jag gjort.