Idag blev jag efter en olycklig köksincident tvungen att säga adjö till en riktig trotjänare - min gula plasttallrik som jag haft ända sen jag flyttade in i den här lägenheten, över ett och ett halvt år sedan. Jag hade sparat två "hash puppies" (smakar som friterat potatisbröd...typ) sen dagen innan, och bestämde mig idag för att värma upp dem och äta. Jag la dem på min numera utslängda plasttallrik, la in tallriken i mikrovågsugnen och satte igång den. Min vana trogen drog jag upp timern på extra lång tid, jag skulle ju ändå stådär och vakta eftersom jag bara skulle ha dem inne i en halv minut, högst en minut, tänkte jag.

Med mikrovågsugnen igångsatt så var det något annat i lägenheten som påkallade min uppmärksamhet. Jag kom inte ens ihåg exakt vad det var men jag gick till mitt rum och satte mig ner vid datorn och lämnade följdaktigen min gula plasttallrik och mina hash puppies till sitt öde i köket. Efter vad jag tror var ungefär tre minuter hör jag ett "PLING" från köket och tankarna börjar genast surra i mitt huvud. Jag reste mig snabbt upp från min stol och började småjogga till köket. Jag möttes av en enorm stank, men ingen rök. Jag öppnade spisen där jag hade kyckling, men ingen stank och ingen rök kom ut. Vad som sen hände beskrevs kanske bäst av min rumskompis Dominic som sa att han från sitt rum hörde tre "Oh my god!", i stegrande ljudvolym. Mitt första "Oh my god" kom efter att jag öppnat spisen utan att rök kom ut. Jag började då inse att det kanske var mikrovågsugnen som var boven. Mitt andra "Oh my god!!" kom när jag tog en titt på mikron och såg hur rök sipprade ut ur den. Det stora "OH MY GOOOD!!!" kom när jag öppnade mikron och ett rökmoln utan dess like kastades rakt i mitt ansikte. Det var som om man tog all rök från en E-Typekonsert och tryckte in den i en liten $39.99 Walmart-mikro.

Nu gällde det att agera snabbt. Den tjutande brandsläckaren skruvades av och slängdes in i badrummet. De två stackars kolbollarna skrapades av tallriken och slängdes långt bort. Efter ett naivt men desperat försök att diska tallriken blev jag 16:45 lokal tid tvungen att förklara min gula plasttallrik officiellt obrukbar. När jag skriver detta, sju timmar senare så stinker lägenheten fortfarande trots flera timmars vädring.

Så vad har jag lärt mig av det här? En mikrovågsugn är mycket mer kraftfull än jag trodde och jag ska alltid sätta timern mer exakt i fortsättningen. Jag kan inte låta bli att tänka på en liknande händelse från när jag var liten. Det var när en SL-buss med en gigantisk smäll körde över min fotboll som jag först lärde mig hur farlig trafiken kan vara. Så om det är såna här incidenter som krävs för att jag ska lära mig saker så antar jag att jag kan se fram emot ett väldigt händelserikt liv...

Då var man tillbaka igen från Florida. Jag hade en rejäl urladdning sista kvällen när jag skrev hela sex vykort (varav två var av en extra stor sort)! Med andra ord så är det risk att jag brände det bästa krutet där, men jag ska försöka skriva en kortare reseskildning även här.

Vi åkte runt till många olika ställen i Florida - Miami, Orlando, Jacksonville, Daytona Beach, Everglades m.m. En riktig höjdare var att åka propellerbåt på en flod fylld med krokodiler. På vissa ställen åkte man genom en kortare gräsaktig vass som var så tät att det kändes som om man åkte båt på land. Verkligen häftigt!

Jag var också och såg en NBA-match (basket), Miami Heats mot New Jersey Nets. Det kostade bara $10 så det var verkligen kul och prisvärt...rena motsatsen till Universal Studios som vi valde att åka till istället för Disney World. Det kostade $55 men köerna var så långa att vi bara hann med sex attraktioner på sju timmar! En attraktion kunde vi inte göra överhuvudtaget eftersom kön var tre timmar lång!

Jag var även på två NHL-matcher (hockey), på uppdrag för Ristos hockeytidning. Florida Panthers - New York Rangers och Tampa Bay Lightning - New York Islanders. Jag gjorde tre intervjuer, Olli Jokinen, Dave Andreychuck och Fredrik Modin. I Florida träffade jag hela svenska landslagsledningen (Hardy, Ulf Dahlen och "Myggan") som var där för att kolla på de tre svenskarna i Florida, men även för att "spana in eventuella motståndarspelare", sa Dahlen...till mig! =)

I Tampa satt jag platsen bredvid Scotty Bowman, en av världens absolut mest framgångsrika tränare genom tiderna (nio Stanley Cup-vinster!). Han hade fem gigantiska Stanley Cup-ringar på sina fingrar. Under periodpauserna kom en annan legendar, hockeyspelaren Phil Esposito, och satte sig bredvid och pratade med Bowman. Jag satt och tjuvlyssnade men dom pratade mest om amerikansk fotboll och Nascar.

Vi spelade fyra matcher, vi vann två och förlorade två. Jag vann tre och förlorade en. En match slog jag en spelare rankad #20 i NAIA (6-2, 6-1), som är en division med mindre hårda akademiska krav än NCAA som jag spelar i. I en annan match slog jag en skåning som inte visste att jag var från Sverige. Jag visste inte heller att han var från Sverige förrän han, när jag ledde med 5-4 i första set, helt plötsligt utbrast på hemskt klingande skånska "Han eee så jääuuuvla dåååuuulig, han ääuuur så jäääuuvla dääuuulig!!! Jag funderade på vad jag skulle säga men det slutade bara med att jag stod och blängde argt på honom ända tills domaren sa till mig att fortsätta spela. Är man svensk så är man...Efter att jag vunnit matchen (6-4, 6-4) så tackade jag för matchen på engelska, jag tyckte det var försent att berätta att jag var svensk, han får skämmas sen när han ser mitt namn på resultatlistan.

Till sist: "Och försöker någon bilist att tränga sig över ett övergångsställe med grön gubbe, då är det fritt fram för en spark på däck eller dörr. Dessutom kan man avlossa en loska mot sidrutan och hoppas att densamma är nedvevad."

Detta är taget från en text på Rebell-Anders hemsida...vem annars??

Nu drar jag till Florida för spring break. Jag kommer tillbaka nästa lördag, den 20:e. Härligt!!!