Tänkte bara meddela att jag lever och mår bra, enormt mycket att göra i skolan så här på slutet. Det handlar om flera saker per dag som måste göras klart och det är väldigt stressigt. Som tur var så är tennissäsongen slut så nu har jag automatiskt tre timmar extra varje dag att jobba med skolarbete på. Jag kommer hem den 11:e maj.

Tennissäsongen fick ett snopet avslut när vi åkte ut i första omgången i vår divisions slutspel. Lite tröst blev det dock för mig och Robel som blev uttagna i vår divisions (NCAA Division I, Big South Conference) all star team i dubbel.

Jag har en liten papperskorg i mitt rum där jag slänger lite allt möjligt. Just nu är den nästan helt full och är alltså redo att tömmas i den stora containern vi har utanför. Men ibland är jag så nöjd med papperskorgens innehåll att det nästan känns synd att slänga. Det är som ett konstverk som aldrig skulle kunna bli rekonstruerat, hur mycket jag än försökte. Det här är en sån gång. Ett bananskal ligger lite nonchalant omslingrat runt en liten vit box som har innehållit en morotskaka, ett ihopskrynklat brev trängs med ett snytpapper. Den tomma röda pizzakartongen matchar den blåa Wal-Mart påsen fint och allting toppas med en gammal ros som påminner om forna tider. Speciellt fjärde mars. Vad som ligger där under kan man bara ana tack vare den genomskinliga papperskorgen och den tunna påsen. Kanske är det något poetiskt inspirerande, kanske bara något äckligt. Kanske kommer jag få reda på det när jag tömmer påsen i containern, kanske kommer jag att knyta ihop påsen och aldrig få veta. Kanske jag inte bryr mig. Kanske det heter "kanske bryr jag mig inte".

Nu när jag dokumenterat detta känns det bättre att göra det som måste göras. Nu ska jag knyta ihop påsen och börja på en ny.

Jag chattade idag med Risto och blev helt plötsligt, totalt oprovocerat, anklagad för att ha besökt Big Brother-huset för något år sedan. Risto uttryckte vidare sitt förakt för mitt påstådda intresse över att se Big Brother-huset och trots mitt förnekande så gav han sig inte. Jag sa som det var att jag och pappa för några år sedan åkte till Heron City, som var nytt då för att kolla vad det var för något. Väl där upptäckte vi att dokusåpan Radio spelades in där och gick dit för att undersöka saken. Jag sa att Risto måste ha blandad ihop detta med Big Brother-huset. Risto vägrade acceptera min förklaring och passade när jag var borta på att skicka ett meddelande där han skrev följande:

"Så här skriver anders arhammar om besöket till big brother -huset och jag citerar... Det var första omgången. Jag var där och kollade lite om man kunde titta in ifrån omgivningarna. Jag tror att jag åkte dit sen med Jocke för att visa honom också."

Bara en Pakarinen kan använda Pappa som källa. Vi talar om en man som med en dårskalles envishet påstår att det på sjuttiotalet fanns en slags "utsvängd slips" - eller "Slops", som skulle matcha de utsvängda 70-talsbyxorna. För att citera en vers från Pappas 50-års sång:

"Ingen historia är tillräckligt bra
Utan en överdrift inget att ha
Lyssna och njut men tro inte på allt
Anders historier tas bäst med en nypa salt"

Jag vill att alla ska veta detta. Jag har aldrig, och kommer aldrig att besöka Big Brother-huset. Case closed...