Förra julen skickade Jenny ett julpaket till mig som tyvärr aldrig kom fram. För några månader sen kom paketet tillbaka till Jenny i Sverige. Det visade sig att det faktiskt varit i Radford men aldrig hittat fram till just min lägenhet. Men skam den som ger sig. Igår fick jag ett nytt paket, den här gången från alla systrarna Arhammar innehållandes delar av det ursprungliga julpaketet, och även en hemmagjord adventskalender beståendes av massa småpaket som skall öppnas en per dag.

I paketet fanns även en lapp med tydliga, på gränsen till hotfulla instruktioner om hur varje paket har ett nummer och att inget av dem får öppnas i förväg. Detta kommer alltså från två systrar (Julia är oskyldig här) som har satt i system att varje år äta upp alla chokladbitarna i chokladkalendern redan första dagen, för att senare stöpa nya bitar med hjälp av smält blockchoklad. Själv brukar jag bara på sin höjd äta upp julaftonsbiten i förväg, den dagen har man ju så roligt i alla fall.

Med detta inte sagt att jag inte är sugen på att öppna paketen i förväg, speciellt som den första (28/11) innehöll en Dumlekola. Resten av adventskalendern börjar den 1:a december men det fanns som sagt även ett paket för 28/11 (första advent eller?). Paketet innehöll alltså en Dumlekola och även två miniljus. För tillfället går hjärnan för högtryck för att komma på en MacGyverlösning till hur jag ska kunna använda ljusen. Dels har båda stubinerna gått av, dels har jag ingen liten ljusstake som kan passa och dels är det förbjudet att använda ljus i min lägenhet. Det bästa jag kommit på hittills är att köpa en muffin eller liknande och sticka ner ljuset i den. När jag tänker efter så är det nog precis vad MacGyver skulle gjort.

Jag har haft thanksgiving break nu i en vecka och det har varit väldigt skönt. Jag och Robel åkte tillsammans med en kompis (Tony) till Baltimore och New York i Tonys bil. Vi sov över två nätter i Baltimore hos Tonys farbror och sen åkte vi därifrån till New York där vi var i två dagar. I New York sov vi hos Robels kompis hemifrån som bor i Staten Island. Höjdpunkten var klubbesöket på klubben Lotus och även förstås Seinfeldrestaurangen.

Nu är jag tillbaka i Radford och väntar på att skolan ska börja igen på måndag. Igår sorterade jag all musik på min dator. Jag har ju en ny dator så när jag fick den i somras så kopierade jag bara över alla pappas låtar. Det tog mig drygt fem timmar men nu har jag äntligen ordning bland låtarna. Nästan 3,000 låtar strök med i bortrensningen, 80% av dem rock n' roll.

Idag har jag just varit och klippt mig och det är fascinerande hur alla amerikanska frisörer jag varit hos har samma egenhet, de verkar göra allt för att inte kunderna ska kunna titta sig i spegeln när de klipps. Först och främst så står de i sann slö amerikansk anda på samma ställe hela tiden och snurrar bara stolen beroende på vilken sida av huvudet de ska jobba på. Detta kunde ju vara ok om de hade en utgångspunkt där man såg sig själv i spegeln, men det verkar som sagt som att de gör allt för att undvika detta.

Men men...betalar man $7 för en klippning så kan man väl stå ut med att stirra på en vägg istället för en spegel.

Att jämföra sig med en TV-stjärna måste vara något som alla har gjort vid något tillfälle. Naturligtvis är inte jag något undantag. Problemet med detta är ju förstås att man nio gånger av tio förlorar en sådan jämförelse. Detta gäller speciellt när man som jag ofta jämför mig med den legendariska amatör-deckaren Angus(!) MacGyver. För den som mot förmodan aldrig hört talas om MacGyver så är han alltså en slags deckare som åker jorden runt och sätter sig själv i olika kniviga situationer. Väl där så löser han sina problem med genialiska uppfinningar där han använder saker som bara råkar finnas i närheten.

Det som är så bra med MacGyver är att allt blir billigt med hans metoder. Han behöver inte köpa en pistol för att bekämpa skurkarna, han gör en själv av en repstump, bakpulver och en plywoodplatta. Eller som i den kanske mest klassiska MacGyver-lösningen: när han desarmerade en atombomb med ett gem. Som den försiktiga konsument jag är så tycker jag dessa pengasparande lösningar är ett väldigt sympatiskt drag. Tyvärr är mina uppfinningar i princip undantagslöst oanvändbara och det slutar alltid med att jag går till Wal-Mart och köper det jag behöver.

Häromdagen lyckades jag dock med en, om inte uppfinning, så åtminstone MacGyver-improvisation. Jag behövde ett kassettband till en bandspelare som jag lånat, men eftersom kassetband numera är lika ovanliga som LP-skivor så uppstod ett problem. Så jag satte mig ner och frågade mig själv: "Vad hade Macgyver gjort nu?" Då kom jag på att min gamla telefon har en inbyggd telefonsvarare (som inte funkar, det är nästa projekt för MacGyver). Så jag öppnade upp telefonen och mycket riktigt, där inne låg ett kassettband och väntade på mig. Jag tog ut det från telefonen och la in i kasettbandspelaren och sen ställde jag mig framför spegeln och nickade nöjt i några minuter till tonerna av den MacGyvers pompösa signaturmelodi.

Jag funderade först på att sälja hela den här storyn till MacGyvers tv-serie men sen kom jag på att serien varit nerlagd i över tio år nu. Kanske har vi sett början på en arvtagare?

EXTRA!!! - SANTA CLAUS IS COMING! - EXTRA!!!

Jag har bestämt mig för att komma hem i jul och idag köpte jag biljetten. Jag har funderat på att åka hem ett tag för att jag börjar tröttna på att vara här och det övervägande argumentet blev den svaga dollarn. Jag hittade en billig biljett för 3,900 kronor och bestämde mig för att slå till.

Jag åker tillsammans med Robel och vi kommer hem den 17:e december och åker tillbaka den 10:e januari.

Vi ses då!

America has spoken - four more years...

Det känns som att jag har gett upp nu, om de vill ha Bush så får de skylla sig själva. Min första tanke var att jag inte fattar hur drygt 60 miljoner människor kan gå och rösta på en sån värdelös kandidat som George W Bush, men jag förstår faktiskt. De är dumma helt enkelt. Självklart så kan de republikanska politikerna och andra intelligenta personer presentera relativt vettiga anledningar för att rösta på Bush, men det som är intressant är att lyssna på vad vanligt folk har för motiveringar för sitt Bush-support.

Jag och Robel var på fest igår och Robel gjorde misstaget att nämna hur dålig Bush är. Vi satt i ett rum vid tillfället tillsammans med en kille härifrån Virginia och diskussionen var igång. Han berättade för oss om hur bra Bush är eftersom han attackerade Irak som hade ner World Trade Center, var på väg att anfalla USA med kärnvapen och stödde Al-Queda. När vi berättade för honom att alla hans argument var bevisade fel så svarade han "Äsch vem bryr sig, jag vill bara ha hämnd för 9/11, jag bryr mig inte vem de anfaller". Denna attityd har jag tyvärr stött på gång på gång från folk här. Det är sorgligt att se hur folk blundar för sanningen eller bara inte bryr sig. Jag bor ju lite på landet också där Bush har sina största fans så jag möter såna här människor varje dag.

Ryktet spreds sig snabbt på festen att det var två hedningar som inte gillade Bush som satt i ett rum och diskuterade, och mer folk började komma in i rummet. Jag höll låg profil eftersom jag vet att inga argument biter på dem och jag vill helst inte tänka mer på Bush, men Robel var på hugget. En efter en kom folk in för att delta i diskussionen, eller snarare köra en Bush-hyllande monolog och sen gå. Alla har sina 2-3 argument som de upprepar som en papegoja och när man motbevisar dem så upprepar de bara argumentet som om inget hänt.

Jag är trött trött trött på allt som har med Bush att göra och det är svårt att skriva om det. USA har för lite storstäder och för mycket landsbygd helt enkelt och det är på den amerikanska landsbygden man hittar de mest inskränkta, egoistiska och isolerade människorna. De som röstade på Bush.