Ingen 15-kronors kebab för Lasse

Första april gick inte obemärkt förbi i Sumpan. Jag lyckades med konststycket att improvisera fram ett lyckat aprilskämt som blev mitt kanske mest lyckade genom tiderna.

Allt började med att jag kom hem från mina föräldrar, där jag sovit, bara för att upptäcka att Lasse precis gått upp. Då bestämde jag mig på plats för att försöka lura Lasse som verkade lite lagom nyvaken och disorienterad. Det måste varit någon släng av storhetsvansinne men jag fick för mig att jag skulle försöka lura honom att lämna lägenheten, något som jag inte ens är säker på att han skulle göra ens om det började brinna. I alla fall inte när han just vaknat.

Jag började snabbt fundera ut hur jag skulle gå till väga. Jag behövde ett attraktivt lockbete, något som Lasse åtrår så intensivt att han är villig att sätta på sig byxor, tröja och skor för att gå och hämta. Valet föll på en kebabtallrik - en superbillig sådan till och med. Den närmaste kebabkiosken ligger bara drygt trettio meter från lägenheten och eftersom vi dessutom har hiss i huset så räknade jag med att avståndet skulle vara tillräckligt litet för att det skulle funka. I sista sekunden lyckades jag förstärka lögnen med att jag såg en skylt om den billiga kebaben längre bort på gatan, så att han inte skulle bli misstänksam när det inte stod något om det i kiosken.

När Lasse lämnat lägenheten så började jag genast måla upp ett drömscenario. Jag hoppades att han skulle bli förbannad och börja käfta emot gubben i kiosken när han blev tvungen att betala 45 kronor, istället för 15. Mardrömsscenariot vat att han skulle vända i dörren.

Resultatet blev väldigt lyckat. En lång kö utanför kiosken hade förstärkt min lögn, och Lasse anade inget oråd alls när han gick fram till gubben och frågade (med darr på rösten eller extremt självsäkert, var ju inte där för att lyssna men jag tror det var antingen eller): "Har ni specialerbjudade idag?"

"Bara för dig kompis", svarade den mustaschprydde gubben i kiosken, som troligen såg sin chans att lura till sig lite goodwill från Lasse. Han fortsatte med att ge Lasse ett erbjudande som bestod i att han fick köpa kebabtallriken, som egentligen kostar 45 kronor...för 45 kronor! Lasse avböjde vänligt och köpte en kebab med bröd istället.

Det var trots allt en nöjd Lasse som kom hem igen. Han hade tagit sig ner till kiosken, om än ditlurad av mig, och köpt en kebab. Själv var jag förstås mer än nöjd efter mitt lyckade skämt, och fortfarande väntar jag på att nån ska lyckas lura mig nån gång.