Nu är jag alltså hemma ifrån Staterna igen om nu någon har missat det. Nu när jag är hemma så kommer uppdateringen av bloggen bli väldigt sporadisk, men förhoppningsvis kommer jag uppdatera den lite då och då i alla fall.

Just nu är jag i Finland och hälsar på Jessica, Risto och Hannes. Jag och Risto lyckades få biljetter till Sverige - Finland och det var ju tur det. Vilken match! Det var en otrolig stämning på läktaren, med uppskattningsvis 13,000 finnar och 100 svenskar. Varje gång Sverige gjorde mål så var det knäpptyst i arenan, vilket gjorde att jag inte trodde att det var mål. Jag kollade på de jublande svenska spelarna, på den lysande mållampan, men ändå väntade jag bara på att speakern skulle meddela att målet var underkänt. Ingen i publiken jublade ju, och då vore det ju pinsamt om jag ställde mig upp och skrek, om det dessutom inte ens var mål.

Vid 6-5 målet så såg jag dock hur pucken gled in i mål och då kunde jag ställa mig upp i min svenska landslagströja och jubla, men mitt jubel dränktes snabbt i ett moln av perkele och vittu. Efter matchen kom flera besvikna finnar fram och skakade hand med mig, men det som sitter kvar på näthinnan är den mördande blick jag fick av en skinnskallig finne i läderjacka...HUGA!

Risto var inte allt för besviken. Visst hade han tyckt det vore bättre om Finland vann, men nu får vi chansen att kanske köpa billiga biljetter till semifinalen och finalen. Många finnar tycker ju förstås att VM är över nu.

Nu har vi spelat vår sista tennismatch för säsongen. När jag ser tillbaka på de spelare jag mött så slår det mig direkt hur många utländska spelare jag mött. Av 24 spelade matcher så har 18 varit mot icke-amerikaner. Här följer en lista på alla olika nationaliteter jag mött:

USA x6, Brasilien x3, Nya Zeeland, Egypten, Tyskland, Venezuela, Ghana, Tunisien, Oman, Polen, England, Finland, Tasmanien(!), Bolivia, Colombia, Indien, Tjeckien.

Av dessa spelare kan nämnas att killen från Bolivia spelar Davis Cup för sitt land, och om Tasmanien skulle ha ett Davis Cup-lag så skulle nog killen jag mötte därifrån spela...

Jag är vanligtvis en relativt lugn och behärskad person, men det finns en sak som gör mig vansinnig, Microsoft Word! Jag kan få magknip och bli illamående när Word inte lyder mig. Det som gör mig galen är ”autocorrect” funktionen som är inbyggd i programmet. Då pratar jag inte om den funktionen som föreslår grammatik- och stavfel, utan den funktionen som ändrar hur man lägger upp stycken. Det blir aldrig som jag vill ha det. Om man vill ha ett mellanrum mellan två stycken så trycker autocorrect ihop dem, och om man försöker slå ihop två stycken så delar de automatiskt på sig.

Typsnitt, textfärg, textstorlek, ingenting går säkert för Mr. Autocorrect. Bara namnet blir man ju irriterad på, ”autocorrect”, ”det här är ett så elementärt fel så det fixar jag automatiskt." Det känns som att ha en elak besserwisser lutandes över en när man skriver, otåligt väntande på att han ska se något han inte tycker ser bra ut. Ni vet en sån där person som liksom tar över musen från dig med kommentaren ”Vänta, jag ska bara fixa det här åt dig.”

Nej, stavningen och grammatiken kan Word få hjälpa mig med, men snälla, låt mig lägga upp mina stycken som jag vill!

Jag har fått berättat för mig att Julia avgjorde första matchen i S:t Erikscupen. Det gör en gammal måltjuv till storebror stolt! Jag blev tvungen att maila Julia och gratulera och fråga hur målet gick till. Här följer hennes detaljerade beskrivning:

”jag fick bollen på halva plan tog ner den å dribbla av 4 st sen kom ja till målvakten å gjorde en överstegsfint å la en bresida vid höger stolpe.”

Skulle vara intressant att höra andra eventuella ögonvittnen berätta om detta Maradona-mål. Vad jag förstår så var både mamma och pappa i publiken.

Jag pratade med Simon igår som pluggar på KTH. Simon läser mycker matte, ett ämne som jag aldrig riktigt behärskat. Jag är dock alltid väldigt fascinerad av att höra vad han läser om för tillfället, och det stående skämtet är att jag erbjuder Simon att maila över de uppgifter som han behöver hjälp med.

Just nu läser han bla. om diffekvationer, vektoranalys i 3d och multipelintegraler. Intressant! Simon lät meddela att om jag behöver göra en laplacetranformation på en autonom ickelinjär differentialekvation, så är han mannen för jobbet. Det känns tryggt att veta.

Själv så började jag släppa taget om matematiken när det började dyka upp bokstäver i matteböckerna. Vad gjorde dom där?! När min lärare i gymnasiet sen förklarade att min blåa miniräknare med en clown på, som spelar ”Happy Birthday” varje gång man sätter på den, inte skulle vara tillräcklig för att klara mig genom gymnasiet så förstod jag att jag var ute på djupt vatten.

Jag ser fram emot att hjälpa Julia med sina matematikläxor när jag kommer hem...Facit finns väl fortfarande längst bak i boken hoppas jag?

Nu är det sommartid även här, och i morse var jag tvungen att gå upp en timme tidigare än vanligt. Sommartid är ju den värsta av de två klockomställningarna, eftersom man förlorar en timme. Igår var dock första gången som jag träffade någon som tjänade på att ställa fram klockan en timme. Min kompis jobbar från tio på kvällen till fyra på morgonen, så någon gång under hennes arbetstid så ställdes klockan fram en timme, en timme som hon fick betalt för i alla fall. Så det kan ni tänka på nästa gång ni svär över att ni måste gå upp en timme tidigare, det finns folk därute som faktiskt tjänar på att ställa om till sommartid. Eftersom jag aldrig jobbat nattskift så vet jag inte hur det funkar när man ställer om till vintertid. Måste man jobba en timme extra då, och I såna fall får man betalt för övertid på den timmen?

Tänkte bara meddela att jag idag använde något ur min ”bra-att-ha-låda”. Mina glasögon var extremt smutsiga och vi hade inget toalettpapper i huset. Jag försökte lite tafatt använda mig av min tröja men det bara smetade ut kladdet ännu mer. Då kom jag på att jag hade ett paket med näsdukar från ett hotell i Georgia, liggande i bra-att-ha-lådan. Efter en stunds rotande så hittade jag paketet och rengjorde glasögonen. Om jag la tillbaka paketet i lådan? Nej, nu ligger den i tryggt förvar i ”ännu-bättre-att-ha-byrån”, i väntan på att jag ska kladda ner glasögonen igen. I denna byrå har jag saker som man faktiskt använder, fast inte så ofta, som tex. Tip-ex, pennvässare och häftapparat.

Till sist:

Senaste tillskottet till bra-att-ha-lådan...en grön glitterpenna.

Det finns en skola i vår division som heter Liberty University. Innan varje match när lagen ska presenteras så brukar tränarna för de respektive lagen säga något i stil med, ”Play fair”, eller ”No shouting in foreign languages”. Tränaren för Liberty däremot har som praxis att arrangera en gruppbön där han uppmanar alla att sänka sina huvuden, vilket de allra flesta också gör. Under bönen brukar han säga något i stil med,”We thank you lord for giving us the opportunity of being here today” osv. Jag är inte ett dugg religös och det känns väldigt olustigt att ta del av en bön som den här, så jag brukar inte sänka mitt huvud under bönen.

Om jag ska tacka någon för att jag är här i USA och spelar tennis så är det inte gud. Jag kan tacka farfar och pappa som fick mig att börja spela tennis, alla mina tränare i Sverige, alla som hjälpt mig med allt pappersarbete som krävdes, min coach här som ger mig pengar för att spela tennis, men inte gud.

De flesta av mina lagkamrater är inte religösa men sänker ändå sina huvuden under bönen, vilket får mig att känna mig lite fånig när jag står där och tittar mig omkring. Det får mig att undra vad jag egentligen vill uppnå med min ”protest”, och om det är värt att känna sig fånig för det. Det kan verka respektlöst att inte ”ta seden dit man kommer” och böja ner mitt huvud, fast om man inte håller med i vad som sägs så är det ju hyckleri att böja ner sitt huvud, och det är därför jag känner mig kluven inför hela situationen.

April, april din dumma sill! Min förra blog var ett aprilskämt som jag har knåpat ihop. Ho ho ho ho...mycket roligt. Jag har aldrig varit särskilt bra på aprilskämt så därför försökte jag att göra ett så litet och obemärkt skämt som möjligt. Jag vet inte om det lyckades särskilt bra men jag tror nog jag lurade Mamma lite i alla fall, och kanske Risto och Jessi. Luringen i bloggen var att min tränare hade förbjudit oss att använda datorer, och att jag därför inte skulle logga in på internet under resten av april. Därför uppmanade jag mina läsare att skicka en kommentar eller mail nu om de ville nåt, eftersom jag inte skulle kolla mailen eller bloggen nåt mer.

Skulle vara intressant att höra om någon verkligen gick på skämtet, eller överhuvudtaget klassar det som ett riktigt aprilskämt?

Det här kommer nog tyvärr att bli sista bloggen från mig på ett bra tag. Om två veckor så har vi Big South Conference Tournament, som är den största turneringen under hela året. Vår tränare har sagt till oss att undvika så mycket det går att sitta framför datorn, pga risk att få spänningar i axlar, armar och rygg. Även om det låter lite löjligt så är det faktiskt rätt så vettigt. Det är väldigt lätt att fastna framför datorn och speciellt jag som har en allt annat än ergonomisk ställning framför datorn, har lätt att känna mig stel när jag suttit vid datorn ett tag. Så om ni vill mig något så maila mig eller lämna kommentarer här på bloggen nu de kommande två, tre dagarna för efter det så kommer jag troligen inte logga in något mer den här månaden.

Här kan ni följa mina tennisresultat när jag är borta.

Vi hörs!

Vädret här är extremt skiftande. I lördags hade vi två matcher och det var runt 20 grader varmt, inte ett moln på himlen. När jag kom hem så hade jag bränt mig på näsan och runt ögonen. Under kvällen blev det kallare och kallare och när jag vaknade nästa morgon så hade det snöat nästan en decimeter. Nu börjar snön smälta lite och imorgon har vi match utomhus.

Bäst att smörja in sig...

Under mina två år här så har jag spelat dubbel med sju olika spelare, men aldrig med min svenske lagkamrat Robel. Jag vet inte varför vi aldrig fått spela tillsammans, när jag frågade tränaren i höstas så sa han att han aldrig tänkt på det. Självklart måste det ha legat något annat bakom men jag vet inte vad det kan ha varit.

De senaste tre matcherna har jag och Robel äntligen fått spela tillsammans. I vår första match tillsammans mötte vi min gamla träningspartner/lekkamrat Robert Lindhe. Vi vann den matchen och nu har vi vunnit tre matcher i rad och är än så länge obesegrade.

Jag håller på att spara mitt skägg för att se hur mycket det kan växa, och igår så nådde jag min största skäggrelaterade framgång någonsin. Jag hade så mycket skägg att jag ansåg det nödvändigt att ansa med en sax. Detta har jag aldrig gjort förut. Resultatet blev mycket tillfredställande enligt mig själv, men efter vissa påtryckningar från min omgivning så ska jag nog raka bort allt.

Jag visste inte att kommentaren, ”Hörru, du har nåt skit på hakan” användes även här.

Idag har jag lyckats skaffa mig något som jag inte haft sen jag gick på dagis; ett stort skrapsår på knät. Det hände på träningen idag, jag slog en snygg forehand och bestämde mig för att följa upp slaget och gå på nät. Väl framme vid nätet så lyckades min motståndare få till en lobb över mig. Jag sprang snabbt tillbaka och hann ikapp bollen. Tyvärr så märkte jag inte att det var lite underskruv på bollen, vilket gjorde att bollen studsade tillbaka lite efter att den landade. Jag försökte stanna till och slå tillbaka bollen men i samma ögonblick så lyckades jag fälla krokben på mig själv och for handlöst rakt in i stängslet.

Så nu sitter jag här med blodiga knogar och knän och känner mig tuff. Tennis kan vara hårt ibland.

Nu har jag nyss varit och köpt mat på Wal-Mart. Jag köper aldrig något ätbart utan att först kolla jämförelsepriset. I Sverige jämför man ju oftast mat genom att räkna ut kilopriset, men här i Amerika vet jag inte riktigt vad jämförelsepriset står för, och det spelar ju faktiskt ingen större roll. De billigaste hamburgarna, ett 20-pack av Flanders beef patties (de enda hamburgarna som inte har texten ”100% pure beef patties”), kostar tex 5 i jämförelsepris, medans mer exklusiva sorter kan kosta upp till 20. Väldigt sällan köper jag något över 15 (fråga mig som sagt inte vad ”15” står för).

Idag köpte jag ”Fisherboy Crunchy Fish Sticks” 128-pack som kostar 8 i jämförelsepris, de dyraste, med tabasco smaksatta fiskpinnarna (jämförelsepris, 30) fick ligga kvar på hyllan även denna gång.

Det bästa med jämförelsepris är att man kan jämföra olika sorters mat med varandra. Ska jag köpa en carrot cake mix för jämförelsepris 12, eller ett paket bacon för samma pris?

Äsch, jag lyxköper mig ett 5-pack corn dogs istället (jämförelsepris 16!).

Igår så hade jag namnsdag. Jag hade inte en tanke på detta innan jag fick ett grattismail av Jessie. Jessie sa själv att hon inte brukar gratta folk på namnsdagar, men att hon av en slump kom på att jag hade namnsdag och bestämde sig för att maila. Detta fick mig direkt att tänka på mormor, som jag inte tror har missat en namnsdagsgrattning i hela sitt liv. Då pratar jag inte bara om förstanamnet, nej mormor kommer ihåg mellannamn också. Jag, Joakim Gunnar Erik, har tagit till vana att tre gånger om året få ett telefonsamtal, en hälsning, eller i bästa fall en morotskaka av mormor. Så länge jag kan minnas så har hon haft en almanacka upphängd i köket, som hon varje dag river av ett blad på, i väntan på att ett bekant namn ska dyka upp. Skulle det här bli den första namnsdagen utan ett ord från mormor?

Tiden gick men inget ord från mormor. Men så, 23.55 svensk tid, dök det upp ett e-mail på datorn. Det var från mamma, som grattade på namnsdagen. Hon frågade lite om irakkriget och sånt, men längst ner i brevet stod raden jag letade efter, "Mormor hälsar också".

Jag tänkte väl!

På tisdagar och torsdagar så börjar jag skolan 8 på morgonen. Den här terminen är första gången som jag har blivit tvungen att gå upp så tidigt (9 är det tidigaste hittills). Som jag berättat om tidigare så får man konstruera sitt eget schema, så jag har lyckats undvika tidiga klasser tills nu.

Det är väldigt påtagligt hur annorlunda eleverna beter sig och klär sig så här tidigt på morgonen. Varje morgon ser jag flera som går till lektionerna i pyjamas, mjukisbrallor, eller ibland i samma cigarett- och ölluktande kläder som de hade på sig natten innan. Ration av glasögonbärare ökar också med uppskattningsvis 400%, inklusive mig själv. Praxis är att man går till sin 8-klass och sen går hem och lägger sig igen.

Alla går med sina glasögon och mjukisbrallor/pyjamas, med blicken fäst i marken. Inga glada tillrop hörs, ingen pratar. Eventuella skämt möts av uppgivna blickar och trötta suckar. En morgonpigg kille som jag står oförstående inför denna härskna stämning.

Morgonstund har guld i mund...


Eller kanske inte...

Igår så kände jag mig lite hängig och jag tänkte att det kanske var för att jag ätit för lite frukt och grönsaker. Jag bestämde mig för att låna matkort av en kompis och gå till kafeterian och bunkra upp mig på lite mineraler och vitaminer.

När jag väl äter grönsaker så gör jag det ordentligt. Jag åt av varje grönsak kafeterian hade att erbjuda, inklusive broccolin! Under mitt grönsaksfrossande så fick jag stifta bekantskap med en ny grönsak, blomkål. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin smakat blomkål tidigare. Den ser inte så aptitlig ut, den är torr och har dessutom pga brottarna fått en dålig klang (blomkålsöron). Vilken effekt som potatisnäsorna haft på potatisens popularitet vet jag dock inte. Jag gillar blomkålets konsistens, den är väldigt lättuggad och uppbyggd på ett sätt som gör det lätt att ta en exakt så stor tugga av den som man vill ha.

Min favoritgrönsak är dock paprikan, färdigskuren då förstås. Gärna tillsammans med thousand islands sås.

På min födelsedag så satte mamma och pappa in pengar på mitt konto, som jag skulle köpa en tv för. Idag har jag köpt den; en 13 inch tv med fjärrkontroll. I samma veva så passade jag på att köpa en hamburgaregrill för pengar från mormor. Grillen är fantastiskt bra och jag har redan använt den för frukost (toast), lunch (hamburgare) och middag (kyckling).

Jag känner ingen annan människa, äldre än mig själv, som aldrig ägt en egen tv, aldrig ens fått låna en tv att ha i mitt rum. Det närmaste jag har kommit var när jag hade tv-spel i mitt rum, då fick jag låna en tv. Denna tv fick jag dock aldrig att funka till annat än just att spela tv-spel på.

Jag är dock den enda icke-amerikan jag känner som äger en George Foreman "The Champ" Indoor Grill With Bun Warmer.

Nu är artikeln med mig i, som jag skrev om i en tidigare blog, publicerad. Här kan den läsas online. Artikeln finns på sportsidorna av Roanoke Times och är mer än en helsida, med bild på mig och Robel. Jag fick även vara med på bild på förstasidan av huvudtidningen (A-delen för oss DN-läsare). Jag fick dock bara vara med på bild längst uppe till vänster, Usama Bin Laden fick den stora bilden i mitten...

Under intervjun så tyckte jag själv att jag fullkomligt öste ur mig användbara citat, men i artikeln så fick jag bara med ett citat:

"Anything can happen because it's a tournament," Arhammar said. "If you lose you're out, so anything can happen."

Det där är en typisk mening som jag inte planerat från början, så jag fick svårt att avsluta den. Vad jag verkligen sa var: "Well...I mean...Anything can happen because it's a tournament...(*tystnad/intensiv hjärnverksamhet*)...I mean if you lose you're out...(*tystnad*)...soo...(*axelryckning*)...(*letar efter slutknorr på meningen*)...(*ger upp*)...so anything can happen.

Ju mer jag läser det, desto bättre låter det faktiskt.